Nils i sitt sommarparadis

Möt en föregångare inom ekologisk odling! Nils Öskog börjar vara till åren men hans glöd för odling och grönsaksland ger honom energi hela året. Nu får sonen Alf och sonhustru Hilkka hjälpa till på det som tidigare var hans eget gröna kungadöme, och efter vintern hemma i Gällivare tillbringar Nils hela sommaren i sitt sommarhus i Råneå älvdal, zon 6. Här dignar växthuset av tomater och rad efter rad av frodiga grönsaker breder ut sig!

Det är en ära att få träffa Nils Öskog. Han är 95 år gammal och har odlingserfarenheter som sträcker sig hela vägen tillbaka till barndomen. Giftfri odling har alltid varit en självklarhet för honom, liksom kompostering och viss täckodling.

TEXT: KATARINA SANDLING • FOTO: SUSANNE LINDHOLM

Den gröna vågen och livet framåt

Redan som 10-åring blev han en del av en grön våg som svepte över Sverige, och över Tärendö, där Nils växte upp. Medvetenheten om att det var viktigt att kunna odla sin egen mat hade höjts under krigsåren och nu var flera krafter verksamma och ville bland annat uppmuntra ungdomar att börja odla – i stället för att flytta bort från landsbygden.

Nils började odla morötter och reder snabbt ut mitt missförstånd om att han sålde dem:

– Nej, nej – vi gav bort dem, förklarar Nils.

Minnet är inte riktigt vad det varit, men vissa saker är tydliga och viktiga för honom att prata om. Med hjälp av sonen Alf och hans hustru Hilkka vecklar så Nils liv upp sig – som folkskolläraren som bott på många ställen, så småningom med stadigvarande tjänst som lärare och rektor i Gällivare, och till sist som aktiv pensionär med många barn och barnbarn runt om.

Sökes: längre odlingssäsong

Odlandet har varit ett stort intresse under Nils liv, och på 1960-talet önskade han och hans fru Lena ett sommarhus vid kusten, där odlingssäsongen var längre. Sagt och gjort, letandet förde familjen ned till Råneå, till den rika jordbruks och kulturbygden nära Melderstein och dess herrgård. På ”kungens gamla domäner” fanns det ett hus och en rejäl bit mark som passade och 1967 blev tomten deras. Efter lite huvudräkning går det att komma fram till att Nils och Lena odlat här i 57 år!

Gemenskap och olika uppgifter

Nils gillade att sköta och ansvara för det mesta i odlingen, men Lena var delaktig i mycket. De sådde tillsammans och att ta hand om skörden var hennes stora uppgift – liksom skötseln av jordgubbslandet. Sorgligt nog gick Lena bort i år. Sonen Alf nickar långsamt:

– Det har varit viktigt att vara här för far, för den här platsen ger energi och gör honom glad.

Hilkka nickar instämmande:

– Nils har sina vanor kring både odlingen, och veden förstås. Det märks att han tycker det är nästan lite ledsamt att börja skörda, just då landet är som vackrast. Och kanske för att han vet att det är början till slutet på tiden här nere.

Tiden i sommarhuset sträcker sig från maj till och med september, och det blir också några resor ned under vintern – potatiskällaren är full och det finns även annat att hämta och titta till.

Det är dock skönt att veta att även andra har ögonen på huset. Redan från start uppstod nämligen en fin vänskap med Sven-Erik och Elsa Strand, bönderna nästgårds, och hjälp vid höbärgningen byttes mot bland annat vinterpassning av sommarhuset. Nils berättar stolt om sitt arbete med höbärgningen förr. Förr var det en rejäl arbetsinsats och bärgningen kunde ta 4–5 veckor – att jämföra med idag när det är gjort på några dagar.

Växthuset

Nils hade länge ett litet växthus, men 2008 byggde han själv det stora växthuset, med vacker vit trästomme. Det rymliga växthuset har plats både för en stor tomatodling, örter och en stor umgängesplats.

Nils tycker det är varmt och skönt i växthuset och äter gärna där i början och slutet av säsongen. Landskapet runt om är öppet och det är skönt att komma in från blåsten. Vi hinner fika både inne i det mysiga växthuset och utanför, under de stora björkarna medan vi talar om livet, odling och många minnen.

Hilkka är den som engagerar sig mest i örterna nu för tiden och i år finns salvia, oregano, timjan, rosmarin, basilika, persilja och dill ute i landet.

– Vi hinner få två skördar av dill. Efter första skörden klipper jag ned och så kommer den igen.

Hon tipsar också om att fortsätta skörda sidoskott på broccolin efter att kronan tagits bort.

– Det är som att det aldrig tar slut, jag vet inte hur många skott jag tagit reda på!

Tomater

Nils har ofta bråttom att komma i gång med odlingssäsongen och sätter sina tomatfrön tidigt.

– Det kan bli lite av en utmaning, skrattar Hilkka. De kan vara upp emot 120 cm höga när vi ska transportera ned dem från Gällivare… Det blir att lägga omkull dem och trava ovanpå varandra – men det brukar gå bra, intygar Hilkka.

I år var det så många plantor att de inte fick plats i växthuset utan fick bilda en rad utanför också. Hilkka berättar att skörden bara blev en vecka senare för tomaterna utomhus tack vare det varma läget mot växthusets sida.

– Nils ser också till att alla tomater får den näring de behöver, det ingår i hans morgonrutiner att ordna guldvatten till dem!

Grönsakslandet

Det är en imponerade storlek på odlingsytan, hela 350 m2, och flera av grödorna förser Nils, Alf och Hilkka med grönsaker hela året. Potatisen förstås, men även spenat, olika sorters kål och rotfrukter. Alf berättar stolt hur hans far alltid odlat med hänsyn till naturen och att han aldrig använt gifter eller konstgödsel.

– Nils har alltid handgrävt landet försiktigt. Daggmaskar är bästa medarbetaren, sa far alltid, säger Alf med ett leende.

Efter alla dessa år av varsam bearbetning och tillförd kompost är jorden lättarbetad, porös och syresatt. De senaste åren har en jordfräs fått ta över jobbet, men det lutar åt att i stället gå över till odlingsmetoder utan grävning.

Nu för tiden har grönsakslandet lite bredare gångar. Alf och Hilkka förklarar att det var för att Nils och Lena skulle ha lättare att hålla balansen under sysslor som ogräsrensning och skörd.

– Det är ju viktigt att ha plats att röra sig, och att minska risken för att snubbla in i raderna. Sen får man kompromissa lite också – det här året har det av naturliga skäl inte hunnits med att förså så mycket, så några av grönsakerna har vi köpt som småplantor.

Kompost

Nils sätt att använda kompost har genom åren gett stora skördar. Alf berättar:

– På våren gjorde far en ränna i varje rad och fyllde med kompost, täckte och sådde, eller planterade ut.

Kompostmaterialet bestod av gräs från ängarna, som Nils lade på hög och vattnade.

– Han sa att gräset skulle brinna, och det rök ibland ordentligt om högen!

Potatisen

Under fikapratet blir det tydligt att den viktigaste grödan är nog ändå potatisen. Den är en bas i kosten och svår att vara utan. Potatisodlingen har alltid varit gemensam med grannen och här odlas flera olika sorter; King Edward, Amadine, Princess och mandel – ja, och en röd mandelpotatis som heter Juntti. Den är inte lätt att hitta information om, och Alf förklarar:

– Det är en lokal sort från Tärendö. Mor och far kallade den för ’Juntti’, för den kom från Juntti-gården där. Den röda mandeln är jättegod och passar exempelvis bra till mos.

Alf skrattar sedan till:

– Nog har vi fått frågor när vi stått på flyget med handbagage fullt med potatis, på väg söderut...

Hilkka fyller i:

– Jo, vi tar med till barnen och de bor på olika ställen runt i Sverige. De har lite olika favoriter! ler hon.

Odling och tradition lever vidare

Samspelet mellan Nils, hans son Alf och sonhustru Hilkka är fint att se. Stoltheten över vad Nils byggt upp är märkbar och odlingsintresset och engagemanget har naturligt förts vidare. Alf och Hilkka är genuint intresserade av att utveckla platsen vidare samtidigt som det finns stor respekt för hur Nils och Lena byggt upp sitt sommarparadis.

Trädgård Norr, och undertecknad, skickar ett varmt tack till Nils, Alf och Hilkka som tillsammans levandegjort ett långt liv och en inspirerande odlargärning. Vi vill också rikta ett tack till Annika Bergman i Kalix, som tipsade oss om Nils och hans fina odlingar!

Läs hela artikeln och ta del av Nils favoritpotatisar att odla